Fetma och Henry den åttonde
Egentligen hade jag kunnat skriva mycket mer om den här dagen men det jag mest funderat över idag är idol-LouLou och Henrik den åttonde. Efter att i förra veckan sett den här Boleyn-filmen så ökade mitt intresse markant om engelsk historia som jag tror att alla mina lärare genom tiderna valt att bortse ifrån. Jag menar det enda jag vet kommer i från En riddares historia, Braveheart, Robin Hood, Elizabeth-the golden age osv, jag kan inte komma ihåg att jag någonsin läst en skolbok om engelsk historia. Därför gör jag det nu, hittade en 1000 sidors bok om Henrik den åttondes hela liv, hans fruar, hans sätt att förändra religionen och om hur han ledde in England på helt nya vägar. Kanske urkorkat att börja läsa en skönlitterär men faktabaserad bok nu när jag egentligen borde läsa Gareth Morgans Image of organizations. Men jag älskar det här... När det här blogginlägget är avslutat ska jag krypa ner i bädden med min tegelsten, 920 sidor kvar. Men innan det,
Fetma, jag blir rent knäpp på det här snacket om jag-mår-så-bra-i-min-kropp-idol-Loulou. Har läst att det är så skönt att denna Loulou föraktar bantning och andra dieter och tycker att alla ska vara nöjda med den kropp de har. Någon skrev att det är bra med förebilder som Loulou och Sanna Nielsen (hur fn nu någon kan sätta dessa i samma viktklass, det är ju för tusan en riktig föroläpning för stackars Sanna). Min åsikt är att Loulou är sjukligt fet och hon ligger verkligen i riskzonen för alla möjliga hjärt- och fetmarelaterade sjukdomar. Hon kanske njuter av att vara lite större, men hon kan fortfarande gå ner 20 kilo och vara lite större och leva ett mer hälsosamt liv. Loulou i idol må sjunga bra men en förebild tycker jag inte att hon ska vara i ett Sverige som är på väg att klassificera fetma som en vardagssjukdom.
Nej, nu ska jag ta del av syskonen Mary, Arthur, Margareta och Henrys lilla värld.
Godnatt.
**
