emelieingvarsdotter

Så har min operadebut skett och det var ett ögonblick som jag sent kommer att glömma. Det var, vad ska man säga, intressant. Skönsjungande sopraner och en urfet hjärtattack-i-riskzonen man som stod och drog ut på meningarna i tre timmar. Operan av Lars-Erik Larsson (samma kompositör som min mamma har sjungit när de gestaltat Förklädd Gud) spelades första gången 1937 och då kanske historian om hur den vackra prinsessan från cypern blir bortrövad av en finsk krigare (den tjocka mannen) för att sen intre trivas i Finland var mer spektakulär. Min morfar har tydligen sagt en gång att om det är ett riktigt bra manus blir det en talpjäs, ett lite mindre bra manus en musikal och ett än nu sämre manus då blir det en opera... (skulle det vara riktigt riktigt tunt är det således en balett..!)

Men, jag tyckte verkligen att de första två timmarna var bra. Jag imponerades av orkestern och av ljussättningen. Det var inte jättemycket rekvisita men med ljuset så kunde man på ett otroligt sätt visulera slott, finska skogar och cypriotiska statyer. Malmö opera är verkligen en pampig lokal med all världens möjligheter. Älskar trapporna... håller verkligen med moster Nilla, att få skrida ner där med lång, långklänning och lite effektfull rök skulle vara en dröm. Jag hade verkliegn en jättebra kväll igår! Har världens bästa släkt.. Moster, morbror och Konrad! Tack allihopa!

Idag är det söndag. N ska plugga och jag får se vad jag ska göra.. ut och promenera en runda i alla fall!

**