emelieingvarsdotter

Först och främst, när man lever som jag just nu tillsammans med djur så inser jag att man efter ett tag börjar prata med de som finns tillgängliga. Jag pratar alltså med hundarna... Sjunger för dem, pratar bebisspråk och problem. Just nu gillar jag verkligen dem, de ligger här vid mina fötter brevid varandra och sover. Ljuvliga djur. Idag.

I morse så var den här Emma Jangestig på tv:n med orsak av hovrättsdomen som föll igår. Varje gång jag hör en henne så faschineras jag av hela hennes person. Jag har så fruktansvärt svårt att förstå hur hon kan sitta i tv och prata om sina mördade barn som om det var en film. Det är ju sjukligt. Hur kan en mamma vilja vara så pass mediakåt efter att ens två barn blivit brutalt mördade? Det samma gäller väl Englas mamma... Vad är det som driver dessa människor? Livskraft? Hämnd? Deras sätt att bearbeta sorg? Jag förstår helt enkelt inte...

En annan märklig människa är Åsa Waldau, hon var igår på besök hos Malou, hon är jäkligt svårdefinierad. Vad är det hon har gjort med den här byn? Något skumt är det. Jag tror att Helge Fossmo må vara störd i huvudet men det finns fler i samma församling som skulle behöva annan vård än själavård. Hon är vacker, som ett skogrå. Skogsrå:

Skogsrået var skogens oftast kvinnliga härskarinna, rådare över vilda djuren som hon ibland skänker till dem henne behagar. Hon lockar vandrare vilse och förför män som hon fattar tycke för. Framifrån är hon skön och tilldragande, men sedd bakifrån har hon ofta en ihålig rygg som ett gammalt träd. Längre norrut, i Dalarna och andra fäbodsområden, har hon istället en rävsvans som ibland sticker ut under klänningen. Den som haft sexuellt umgänge med ett skogsrå blir ibland inbunden och fåordig - hans själ har stannat hos henne.

På en av mina studentbaler såg jag ut som ett skogsrå..


Nu ska jag borsta gaddarna och sova... imorgon ska jag till Frisörgrossisten och lära mig datorsystemet.

**