emelieingvarsdotter

Amandas tjejgäng har för en halvtimme sedan lämnat Jonstorp mot Helsingborg och Tempel. Det är med glädje och förundran jag ser de där flickorna... för dom är precis som oss. Reaktionerna är de samma, det hjärtliga skratten är de samma och de djupa konversationerna om skitsaker är precis de samma. Visst det finns några skillnader, de är lite mer naiva, lite mer sminkade, lite mindre världsvana och de spelar betydligt högre musik. Vår startsträcka mot musikklimaxet brukar vara dessto längre medan mellan fröken Sträng maxar volymen direkt efter middagen. Jag tänkte mig att de kanske skulle börja dansa med en gång, nej. De gillade bara uptempo, mixade hits. Jag var i och för sig nykter och äldre. Men den där åldern, den gör ibland inte så mycket och ikväll gillar jag faktumet att jag faktiskt är betydligt mer förståndigare och har packat extra skor och mössa redan innan galjet startar. Dessutom så kan jag alltid fixa alkohol själv och ingen kan säga till mig hur jag ska bete mig och vad jag ska ha på mig! Trodde aldrig att det skulle komma, men fan, det är rätt gött att vara lite äldre, i alla fall ibland!

Nu ligger jag här i Olivias säng, hon lånade ut sin bädd. Ratatouille-lakan och självporträtt på väggarna. Det är fint med en syster som bara är 12. Undrar om jag kommer servera på hennes 19 års fest också? Då är jag, 32... ja, den tiden den sorgen och framförallt ett nytt kapitel.

Di små:
Heja, heja Morgan Alling! Alldeles fantastiskt!

Heja, heja Carl Söderberg! Alldeles fantasiskt!

Heja, heja Amanda Sträng! Dina klackar är alldeles fantastiska!

**