emelieingvarsdotter

Efter en heldag med Anna är jag återigen hemma och har fortsatt dagen med Mr Barack Obama. Det var ja, mäktigt. Men jag vet inte om Aretha frös eller om hon blivit lite väl överviktig för visst lät det lite sådär? Fast hennes hatt var cool, den skulle jag vilja bara på Ascot eller nästa hattfest. Det troligaste blir väl ändå att det blir hattfest, ascot vet jag inte om jag någonsin kommer att få besöka... Sen är jag imponerad av det där lilla gänget som spelade fiol, piano,cello etc. Jag förstår inte hur de kunde hålla fingararna igång när det är minusgrader. Tänk er att träffa rätt på strängarna, det måste gjort asont på fingertopparna. Dessutom var det inte vidare bra... fast jag kanske inte är rätt kvinna att avgöra det. Obamas tal var, ja, långt. Men han är cool, hans ungar är söta och jag är övertygad om att han kommer göra ett bättre jobb än Mr Bush och definitvt bättre än gubben McCain.

Nu har jag och N (nils) ätit en lax med pasta måltid och jag är mätt, belåten och glad.

Jag håller alla tummar jag har att handledar-lasse är på ett strålande humör imorgon. Det hade underlättat mycket.

**